När USA:s president Donald Trump införde en tull på 25 procent på varor importerade från Kanada och Mexiko samt 10 procent på varor från Kina, skapade han en stor oro och utlöste ett globalt handelskrig med vedergällningar.

Kina svarade några dagar senare genom att införa en tull på 15 procent på amerikanskt kol och flytande naturgas (LNG) samt 10 procent på vissa andra produkter, med start den 10 februari.

Trump införde också tullar på Mexiko och Kanada men sköt upp implementeringen i en månad efter akuta samtal med de två grannländerna. Europeiska unionen har också lovat vedergällningsåtgärder efter att Trump hotat den 27 medlemsländer stora unionen med liknande tullar.

USA:s aggressiva strategi markerar en betydande vändpunkt i den globala handeln och innebär potentiellt stora risker, inte bara för USA utan också för stabiliteten i det internationella ekonomiska systemet.

Den amerikanske ekonomen och Columbia University-professorn Jeffrey Sachs uttryckte allvarliga farhågor kring dessa metoder och kallade tullarna för “en missriktad och skadlig aspekt av USA:s diplomati”. Han varnade för att detta protektionistiska tillvägagångssätt skadar inte bara USA utan även den globala ekonomin.

Denna instabila situation ger dock Kina en strategisk möjlighet att inte bara utöka sitt inflytande utan också potentiellt omdefiniera den globala ekonomiska ordningen.

Riskera med höga insatser

USA:s administration har flera skäl till att införa tullar. Syftet är att hantera handelsobalanser, skydda inhemska industrier och motverka vad man uppfattar som orättvisa handelsmetoder från andra nationer.

Till exempel har USA ofta hänvisat till sitt handelsunderskott med Kina, som nådde rekordhöga 382,9 miljarder dollar år 2022, som en viktig motivering för sin handelspolitik. Man har hävdat att tullar är nödvändiga för att “jämna ut spelplanen” och främja inhemsk tillverkning.

Effektiviteten av tullar för att uppnå dessa mål är dock mycket omdebatterad. Ekonomisk teori och historiska exempel visar att tullar ofta leder till vedergällningsåtgärder och eskalerar till handelskrig där alla inblandade lider.

Historien ger en tydlig varning: USA:s Smoot-Hawley Tariff Act från 1930-talet, som införde betydande tullar, utlöste en global våg av protektionism med katastrofala konsekvenser. Detta inkluderade kollapsen av internationell handel, försämrade fredliga relationer mellan nationer och i slutändan världskrig.

Handelskriget mellan Kina och USA 2018–2019 är också ett tydligt exempel. USA införde tullar på kinesiska varor värda hundratals miljarder dollar, vilket fick Peking att svara med tullar på amerikanska produkter, inklusive jordbruksprodukter som sojabönor.

Detta resulterade i ökade kostnader för amerikanska konsumenter på en rad varor, från elektronik till kläder, och påverkade amerikanska bönder som såg sina exportvolymer till Kina minska drastiskt.

En studie från Federal Reserve uppskattade att handelskriget minskade USA:s BNP med cirka 0,3 procent, vilket motsvarar en förlust på 62 miljarder dollar.

Utöver ökade konsumentkostnader och minskad konkurrenskraft för företag stör sådana åtgärder också komplexa globala leveranskedjor. Analyser visar dessutom att handelskriget kostade amerikanska företag minst 1,7 biljoner dollar i börsvärde och nästan 300 000 jobb.

Trumps användning av tullar som ett primärt verktyg för ekonomisk diplomati är ett högriskspel. Det riskerar att alienera allierade, undergräva internationella institutioner som Världshandelsorganisationen (WTO) och minska USA:s trovärdighet som en pålitlig partner i global handel.

De senaste handelskonflikterna med Europeiska unionen om tullar på stål och aluminium har till exempel ansträngt de transatlantiska relationerna och väckt oro över framtiden för det globala handelssystemet.

USA:s beroende av tullar försvagar också dess förmåga att leda i globala handelsfrågor och skapar en öppning för andra länder, som Kina, att hävda sitt inflytande och forma framtiden för internationell handel.

En möjlighet för Kina

Mitt i dessa ökande handelsspänningar befinner sig Kina i en unik position att främja sina intressen och omforma den globala ordningen. USA:s aggressiva tullpolitik har skapat ett ledarskapsvakuum i internationell handel, som Kina är ivrigt att fylla.

Kina har konsekvent förespråkat multilateralism och betonat vikten av internationellt samarbete och WTO:s regelbaserade system. När USA drar sig tillbaka från detta tillvägagångssätt presenterar sig världens näst största ekonomi som en stark försvarare av frihandel och globalisering.

Denna hållning förstärks av Kinas imponerande handelsresultat: år 2024 nådde den totala varuhandeln 43,85 biljoner yuan (cirka 6,1 biljoner dollar), en ökning med 5 procent jämfört med föregående år, med export på 25,45 biljoner yuan och import på 18,39 biljoner yuan, vilket visar både ekonomisk dynamik och ett engagemang för öppna marknader.

Belt and Road Initiative (BRI) exemplifierar Kinas strategi att utöka sitt ekonomiska och politiska inflytande. Sedan starten har BRI sett en anmärkningsvärd tillväxt, med över 150 länder och internationella organisationer som undertecknat samarbetsavtal fram till 2024.

BRI:s konkreta påverkan är tydlig. I Afrika har järnvägen Mombasa-Nairobi Standard Gauge Railway avsevärt förbättrat kenyansk transport, minskat restider och skapat tusentals lokala jobb. I Asien har det Kina-Pakistaniska ekonomiska korridoren (CPEC) underlättat utvecklingen av kraftverk, vägar och hamnar. Gwadar Port, ett CPEC-projekt, har förvandlats från en liten fiskeby till en viktig regional knutpunkt.

Dessa infrastrukturprojekt över Asien, Afrika och Latinamerika skapar nya handelsvägar, stärker partnerskap och etablerar ett nätverk av ekonomiskt beroende som kan utmana den traditionella västledda ordningen.

Kinas växande ekonomiska makt och dess vilja att samarbeta med nationer på deras villkor har gjort det till en alltmer attraktiv partner, särskilt för utvecklingsländer. För protokollet är Peking nu den största handelspartnern för över 140 länder och regioner.

I Latinamerika har Kina blivit en viktig handelspartner för många nationer. Peking har varit Sydamerikas största handelspartner och exportdestination under de senaste 15 åren i rad. Statistik visar att handelsvolymen mellan de två länderna nådde 181,53 miljarder dollar år 2023, med Brasilien som det första latinamerikanska landet att överstiga 100 miljarder dollar i export till Kina.

När USA drar sig tillbaka från sin traditionella ledarroll kliver Kina fram för att erbjuda alternativa modeller för utveckling och ekonomiskt samarbete.

Sammanfattningsvis har USA:s tullstrategi injicerat betydande volatilitet och osäkerhet i den globala handelsmiljön. Medan Trump-administrationen hoppas uppnå sina ekonomiska mål, innebär dess aggressiva tillvägagångssätt betydande risker och potentiella oavsiktliga konsekvenser.

Samtidigt har Kina en möjlighet att utnyttja denna situation till sin fördel. Genom att förespråka multilateralism, utöka sitt ekonomiska inflytande och positionera sig som en ansvarsfull global ledare kan Kina omforma den globala ordningen till sin fördel.

Kinas väg är dock inte utan utmaningar. Landet måste hantera sina egna interna ekonomiska sårbarheter, bygga förtroende med andra nationer och skickligt navigera i de komplexa internationella relationerna.

De kommande åren blir avgörande för att avgöra om Kina framgångsrikt kan utnyttja denna möjlighet och befästa sin position som en ledande kraft under 2000-talet.

Skrivet av Jianlu Bi, Bejing-based current affairs commentator.