Storbritanniens premiärminister Keir Starmer har undvikit att beskriva Israels intensiva krig mot palestinierna i Gaza som ett folkmord, trots att Labourpartiet traditionellt har intagit anti-krigspositioner. Undantag har dock funnits, som när Tony Blair stödde USA:s invasion av Irak 2003.

Starmer verkar följa en politik som påminner om Blair-eran och ignorerar den allmänna opinionen. Enligt en färsk undersökning från Ipsos stöder 73 procent av britterna ett villkorslöst eldupphör, och 60 procent anser att Israel har gått för långt i sitt krig.

Denna uppenbara skillnad mellan den allmänna opinionen och regeringens politik väcker allvarliga frågor om Storbritanniens moraliska prioriteringar och om landets utrikespolitik tjänar nationella intressen eller utländska aktörers intressen.

Labourpartiets väljare känner sig också svikna av Starmer-regimen – enligt en rapport från YouGov i februari ville 83 procent av dem att Israel skulle avsluta kriget.

Labourledarskapets vägran att stödja en resolution om eldupphör i parlamentet, följt av en rad avhopp från parlamentsledamöter i november 2023, har ytterligare alienerat dess väljare. Med en regering under Starmer som saknar ryggrad för att pressa Israel till deeskalering, blir britterna alltmer medvetna om dess brister. Enligt en undersökning anser 40 procent av befolkningen att Starmer och Labourregeringens prestation är medioker.

Missnöjet är djupt rotat, då 35 procent av befolkningen anser att Starmer är dålig på sitt jobb. Som ett resultat har landet bevittnat omfattande protester där hundratusentals människor krävt ett omedelbart eldupphör i Gaza. De vanligaste slagorden på gatorna var “Stoppa vapenförsäljningen,” “Eldupphör nu,” och “Rättvisa för Palestina.”

Dessa protester var inte en avvikelse utan en manifestation av majoriteten av det brittiska samhället, som representerar olika politiska, religiösa och kulturella bakgrunder.

Regeringens ståndpunkt: Politik i linje med allierade, inte med allmänheten

I Labours manifest står det tydligt att en självständig palestinsk stat är en “oförytterlig rättighet” för palestinierna. Partiet har också lovat att stödja en tvåstatslösning. Men i praktiken har Labourregeringen bedrivit diplomatiska avståenden i FN, vapenförsäljning och en politik som gynnar Israels krigsmaskin snarare än de belägrade palestinierna, som enligt många internationella experter utsätts för folkmord.

Med Storbritanniens upprepade avståenden från resolutioner om eldupphör i FN:s generalförsamling isolerar landet sig från det internationella samfundet, samtidigt som ropen på rättvisa växer världen över.

Den felriktade diplomatiska retoriken – att Israel kan döda så många civila i självförsvar – har avvisats brett. För att lugna brittiska medborgare meddelade utrikesminister David Lammy att 30 av 350 vapenförsäljningstillstånd till Israel skulle avbrytas. Men detta drag övertygade inte allmänheten och sågs snarare som symboliskt.

Ett dividerat hus

De makabra bilderna av blodbadet i Gaza har fått många europeiska stater att ompröva sin Israelpolitik. Länder som Spanien, Norge och Irland har erkänt Palestina som stat och valt en alternativ väg som stämmer överens med de globala kraven på rättvisa för Palestina, snarare än att stödja USA:s och dess pro-israeliska allierades militära hållning.

Storbritanniens ovilja att hålla Israel ansvarigt för dess krigsbrott och att ansluta sig till de globala ansträngningarna för att avsluta kriget i Gaza skadar dess rykte både hemma och utomlands. Landets potentiella roll som en neutral medlare i olika konflikter har också blivit ifrågasatt.

En YouGov EuroTrack-undersökning från oktober 2024 visar att västeuropéer tydligt motsätter sig militärt stöd till Israel, även vid ett fullskaligt krig med Iran. Den brittiska allmänheten har visat liknande känslor. Denna betydande förändring belyser Israels propagandas misslyckande samt västerländska staters oförmåga att stå upp för rättvisa och tygla en ostyrig makt som Israel.

I Storbritannien står förtroendet för regeringen på spel, och ytterligare dissonans kan leda till irreparabel skada på den sociala sammanhållningen – då Starmers passivitet oavsiktligt placerar honom i samma kategori som mörka sionistiska och högerextrema krafter som hyser primitivt hat och fiendskap mot muslimer.

För närvarande har Starmers administration registrerat högnivåavhopp från 50 kommunfullmäktigeledamöter, inklusive framstående Labourfigurer som borgmästarna Sadiq Khan och Andy Burnham, samt den skotska Labourledaren Anas Sarwar. Många andra ledare är fyllda av ilska och känner sig hjälplösa inför ett pågående folkmord som kontinuerligt spelas upp på våra telefoner sedan den 7 oktober förra året.

Skrivet av Huseyin Nurlu, Doktorand på University of St Andrews.