USA:s president Donald Trump har lagt fram ett häpnadsväckande och djupt oroande förslag: att USA ska ta kontroll över Palestinas Gaza och förvandla det till en 'Riviera i Mellanöstern'. Han hävdade till och med: "Alla jag har pratat med älskar idén om att USA äger den biten mark." Frågan är: vem är egentligen denna "alla"?

Svaret blir tydligare när man betänker att Trump gjorde detta uttalande stående bredvid ingen mindre än Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, arkitekten bakom den pågående förstörelsen i Gaza.

För att ytterligare förstärka absurditeten tog Marco Rubio, Trumps utrikesminister, till sociala medier och glatt twittrade: "Make Gaza Beautiful Again." Detta är en vision som ser Gaza inte som en plats för mänsklig kamp, motståndskraft och historia, utan som en tom markplätt – redo att "förskönas" av utländsk intervention, utan hänsyn till de miljontals liv som finns där.

Gaza har återigen hamnat i nyhetsrubrikerna efter den 7 oktober 2023. Det är omgivet av Israel, Egypten och Medelhavet. Rörelse in och ut ur området är strikt kontrollerad, då Israel har upprätthållit en nästan total blockad av land, hav och luft sedan 2007.

Denna lilla landremsa har fångat världens uppmärksamhet vartannat år under de senaste femton åren men glöms också ibland bort. Om du läser om Gaza för första gången i ditt liv i denna artikel, kanske du tror att författaren beskriver en öde ö, en obeboelig plats eller "ett land utan folk."

I själva verket är Gaza 365 kvadratkilometer stort och har 2 351 000 invånare, vilket gör det till ett av de mest tätbefolkade områdena i världen med 6441 personer per kvadratkilometer. Det är viktigt att undvika att bara se siffror – människorna som bor i Gaza är individer med berättelser och minnen. De är ansikten snarare än bara statistik. Men det blir tydligt att det politiska språket i USA under Donald Trumps administration kommer att präglas av avhumanisering av Gaza.

Konsekvenserna av hans ord vid presskonferensen den 5 februari är häpnadsväckande. Trumps förslag är en tydlig påminnelse om att i många världsledares ögon reduceras Gazas folk – palestinierna – till lite mer än bakgrundsbrus i ett geopolitiskt spel.

Det här handlar inte bara om mark eller politik; det handlar om den systematiska utplåningen av ett folk, deras historia och deras kamp för självbestämmande. För Trump är Gaza inte en plats för lidande och motstånd – det är en möjlighet för omprofilering. Det är en landremsa som ska "fixas", en plats som ska renoveras till en "turistdestination", oavsett vem som bor där eller de årtionden av svårigheter de har uthärdat under en brutal ockupation och blockad.

Kolonialism i ny förpackning

Vad Trumps retorik avslöjar är en djupt oroande inställning – en tro på att palestinierna i Gaza saknar röst, egenmakt och rätt till självbestämmande eller rösträtt.

Deras hem, deras mark, deras själva existens reduceras till en resurs för någon annan att exploatera, mer värdefull än människorna som bor där. Detta kan komma som en överraskning för vissa observatörer, men detta är en modern manifestation av kolonialism, som ekar den amerikanska doktrinen "Manifest Destiny" – en tro på att en nation har en gudomlig rätt att kontrollera en annans land, oavsett de människor som har bott där i generationer. Det är den typen av tänkande som länge har drivit förtrycket av ursprungsbefolkningar, och det lever och frodas i Trumps vision för Gaza.

Den juridiska kontexten kring detta förslag gör det bara ännu allvarligare. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har utfärdat arresteringsorder för israeliska tjänstemän, inklusive Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant, för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Internationella domstolen (ICJ) har fördömt Israels handlingar i Gaza som folkmord.

Och ändå verkar Trumps ord erbjuda en farlig legitimering av just de handlingar som har fört Gaza till randen av kollaps. Netanyahus retorik spär bara på elden. I ett tal kort efter den 7 oktober, där han ökänd kallade palestinier för "djur" och hänvisade till den bibliska berättelsen om amalekiterna, rättfärdigade han våld med religiös iver. "Du måste komma ihåg vad Amalek har gjort mot dig," sade han.

Detta var inte en vanlig referens, men satt i krigets kontext kan det tolkas som "folkmordsavsikt." Netanyahu hänvisade till följande passage: "'Jag ska straffa amalekiterna för vad de gjorde mot Israel när de överföll dem på vägen från Egypten. Gå nu, attackera amalekiterna och förgör allt som tillhör dem. Skona ingen; döda män och kvinnor, barn och spädbarn, boskap och får, kameler och åsnor.'"

Detta är inte bara inflammatoriskt tal – det är förstörelsens retorik, en som syftar till att avhumanisera och utplåna en hel befolkning.

Trumps kyliga kommentarer om folket i Gaza lägger till detta. När han fick frågan om palestinier någonsin skulle kunna återvända till sina hem om Gaza skulle falla under amerikansk kontroll, svarade Trump rakt på sak: "Jag tror inte att folk borde återvända till Gaza. Jag tror att Gaza har varit mycket olyckligt för dem. De har levt som i helvetet... det enda skälet till att de vill tillbaka är för att de inte har något alternativ."

Notera hur han ramar in det: Gaza är inte ett hemland – det är ett fängelse. Palestinier, enligt honom, är inte människor med rättigheter, drömmar eller en historia – de är bara lidande individer, fast i en plats de borde lämna bakom sig. Användningen av "de" är talande: Trump använder inte ens ordet "palestinier" när han talar om Gaza. Det är som om själva identiteten hos de människor som bor där har raderats.

Motståndskraft

Men trots det obevekliga våldet och förtrycket förblir Gazas folks anda obruten. Efter vapenvilan mellan palestinska motståndsstyrkor och Israel, som kom efter veckor av ofattbar förstörelse, visade Gaza sin motståndskraft. Tusentals palestinier återvände till sina hem i norra Gaza, trots att Israel har försökt göra det obeboeligt.

Detta var inte bara en fysisk återkomst – det var ett kraftfullt uttalande av trots, en vägran att bli utplånad. Under frigivningen av israeliska gisslan uttryckte palestinier solidaritet med motståndet i en styrkedemonstration: leenden, jubel och till och med foton med kämpar från Qassam-brigaderna. Detta är ett folk som vägrar att underkasta sig ockupation. Deras vilja är orubblig.

Så medan Trumps ord kanske skapar rubriker, avslöjar de också hur långt vissa makter är villiga att gå för att undertrycka palestinskt motstånd, bryta deras anda och utplåna deras kamp för rättvisa. Om denna vision får fortsätta kan Mellanöstern stå inför en framtid präglad av ytterligare instabilitet, fördjupad orättvisa och en växande humanitär kris.

Men som Gaza gång på gång har visat, kommer den palestinska kampen inte att tystas lätt. Oavsett försöken att radera dem från kartan kommer folket i Gaza att förbli, med sin historia, sin identitet och sin kamp för frihet.

Skrivet av Ahmet Yusuf Ozdemir, Biträdande professor i statsvetenskap och internationella relationer vid Ibn Haldun-universitetet.